1,2,3 - nu ska ni fan få se!
Tjena fuckface!
Nu ska ni få höra min teori elefanterns utveckling.
Det började i ett kallt land för länge, länge sedan. Mammutar och papputar hade först inga stora öron eller snablar utan de hade normalstora öron och små näsor. En dag blev det orkan och det blåste så mycket att deras öron utvidgades så att de kunde flyga i söderut säkerhet och gömma sig i grottor. De första grott"människorna" var egentligen grottmammutar och grottpapputar men när människorna kom så tvingades de flyga ännu mer söderut. De felsta yngre mammutarna och papputarna misskötte sig vilket gjorde att de äldre misshandlade dem genom att dra i deras näsor. Det ledde till att deras näsor blev så uttöjda och långa att det tillslut kallades snabel. Istiden kom och de skylde sig med sina enorma öron och andades genom sina snablar upp genom snön. Mammutarna var de enda med riktig hjärnkapacitet så de klarade av det medan papputarna försökte gå runt och hitta ett nytt varmare ställe. Alla papputar dog och kvar fanns bara mammutar. Utan papputar dog mammutarna ut och istiden kom mot sitt slut.
Utan att någon visste det så hade en mammut och en papput överlevt. Deras hud anpassade sig och blev skrovlig och eftersom omgivningen var så tråkig och kal så blev de trista och grå. Det blev fler av dem och de kallades för elefanter. Tiderna förbättrades och livet lekte. Elefanetrna hade numera ingar betar eftersom det nu var så bra tider att alla fick tandställning. De flög mot varmare ställen och kom till ett ställe som kalaldes vattenhåltet där det fanns massa andra djur. Elefanterna var coola och fick respekt. En antilop kunde komma och fråga, hur mycket tar du i snabellyft, och elefanten ba; typ tre zebror... alla ba ooooh. Elefanterna är fortfarande coola men håller låg profil så att andra får chansen att vara coola. punkt slut.
Tjingeling Buspling! / Den allsmäktige Okänd
Nu ska ni få höra min teori elefanterns utveckling.
Det började i ett kallt land för länge, länge sedan. Mammutar och papputar hade först inga stora öron eller snablar utan de hade normalstora öron och små näsor. En dag blev det orkan och det blåste så mycket att deras öron utvidgades så att de kunde flyga i söderut säkerhet och gömma sig i grottor. De första grott"människorna" var egentligen grottmammutar och grottpapputar men när människorna kom så tvingades de flyga ännu mer söderut. De felsta yngre mammutarna och papputarna misskötte sig vilket gjorde att de äldre misshandlade dem genom att dra i deras näsor. Det ledde till att deras näsor blev så uttöjda och långa att det tillslut kallades snabel. Istiden kom och de skylde sig med sina enorma öron och andades genom sina snablar upp genom snön. Mammutarna var de enda med riktig hjärnkapacitet så de klarade av det medan papputarna försökte gå runt och hitta ett nytt varmare ställe. Alla papputar dog och kvar fanns bara mammutar. Utan papputar dog mammutarna ut och istiden kom mot sitt slut.
Utan att någon visste det så hade en mammut och en papput överlevt. Deras hud anpassade sig och blev skrovlig och eftersom omgivningen var så tråkig och kal så blev de trista och grå. Det blev fler av dem och de kallades för elefanter. Tiderna förbättrades och livet lekte. Elefanetrna hade numera ingar betar eftersom det nu var så bra tider att alla fick tandställning. De flög mot varmare ställen och kom till ett ställe som kalaldes vattenhåltet där det fanns massa andra djur. Elefanterna var coola och fick respekt. En antilop kunde komma och fråga, hur mycket tar du i snabellyft, och elefanten ba; typ tre zebror... alla ba ooooh. Elefanterna är fortfarande coola men håller låg profil så att andra får chansen att vara coola. punkt slut.
Tjingeling Buspling! / Den allsmäktige Okänd
Kommentarer
Trackback
